Fyrtorn 2-handed Rapporten
En något försenad rapport. Tyvärr slutade vi med DNF.
Prognosen för fredagen såg inte så roligt ut. Ostlig vind 7m/s ökande under kvällen och 13-18m/s under lördagen.
Vi blev extremt stressade till vår start då vi i sista stund kom på att vi glömt handla bröd. Det i sin tur gjorde att det blev minimala förberedelser av det sista som skulle göras. Ovanpå allt lyckades gennakerfallet sno sig runt storfallet minuten innan start. Det blev lite svettigt men vi lyckades mot alla odds att komma iväg precis i tid, kl 18.20.
Vi satte kurs mot Trindeln på en väldigt öppen halvvind. Hade vi haft en mindre gennaker skulle vi defintivt hissat . Vinden låg stundtals på 11m/s. När vi väl passerat brofästet kunde vi se båtarna bakom oss som hissat närma sig snabbt. Kunde vi gjort något annorlunda? Vi resonerade fram och tillbaka. Kanske skulle vi provat hissa? Vi lovade upp mot höllviken och gick helt ok. Lite svårt att hålla fart i den stora sjö som nu började bygga på.
Vi rundade Höllviken utan dramatik. Nu var det en platt länsbog. Vi beslöt oss för att segla för barbord. Ingen gennaker då vinden låg på stadiga 10- 12m/s. Vi pendlade rejält i vågorna! Nu började det också skymma. Vi såg ytterliggare undanvindssegel börja dyka upp vid Höllviken. Vi hade förlorat rejält på att inte hissa, vilket vi var rejält medvetna om. Strax innan Drodgen var LM30 Striker ikapp. Vinden hade nu lättat ur en del och låg på 7-10m/s. Vi beslöt oss för att prova hissa gennakern. När den väl kom upp gick vi fantastiskt stabilt. Pendlandet upphörde helt och vi bara tryckte på. Fartmässigt ryckte vi en aning på Strikern som seglade spinnaker men vi var tvungna att skär betydligt mer och förlorade distans. När vi väl rundade Grön prick utanför Köge var han uppskattningsvis 5-10min före. Jag såg på Martin att han började bli sliten och bad honom pinna lite igen för att hålla knoppen igång men till sist ville han ner och ta en välbehövlig vila. Det blev en rejäl kryss utifrån kögebukten mot Trindelen. Sjön var stökig och vi gick väldigt dåligt. Jag valde att gå söder ut men det skulle visa sig vara ett dåligt val. Tanken var att kunna åka neråt med strömmen när vi väl kom ut ur bukten men när vi väl var där vred vinden emot mer och mer. Jag såg sedan att många gått norrut längs med land. Nu kom Martin upp och jag såg att han snarare såg sämre ut än bättre av vilan. Han var riktigt dålig! Sjösjuka? Gav honom rodret så han fick lite annat att tänka på och for själv ner och fixade några mackor och dricka i hoppet om att det skulle hjälpa. Han kvicknade till en kort stund men sen var det kört igen. Jag lyfte frågan om att bryta. Vi blev överens om att segla resterande sträcka upp till Ven NV för att sedan gå hemåt. Precis när vi rundat Ven Nv kom Arcona 380:an Anemon och körde förbi oss. Det blev en ren kryss mot Borstahusen. När vi var i höjd med Norreborg var det precis som om något släppte. Vi gick helt plötsligt sjukt bra. Inte var det strömmen som spökade? Alla instrument pekade på 0knop. För mig blev det en kul avslutning på "eländet".
Summan av det hela. Det belv en hård upplevelse med mycket vind och sjö. Vi har det svårt på halvindarna speciellt när det börjar friska i. Man borde ha ett mindre undanvindssegel. Sjösjuke piller i fortsättningen om i fall att. Och trots att det stundtals är tuft våga vila och var mer uppmärksam på käket. Vi hoppas på nästa år igen!
